Jag minns en msn-diskussion jag hade med min vän Jonas för ett antal månader sedan.
Jag (nybakad kärleksakutare) hävdade att det nya sättet att skuldbelägga tjejers sexualitet är hela grejen med att sex alltid måste vara lika med kärlek för en tjej, annars är man en hora. Att man hela tiden blir tvungen att rättfärdiga sig själv, "Jo, men jag gillade ju honom", "det blir alltid bäst om det är med ngn man är kär i" osv.
I blame Veckorevyn och deras tips som brukar vara typ tänd 200 levande ljus när du ska ha sex med din kille.
Jonas höll såklart inte med, eller så fattade han inte min point.
Anyways kom jag att tänka på den här diskussionen när jag upptäcker att det tydligen pågår ngn slags debatt om Frida Muranius låt "Dunka mig gul och blå". Personligen tycker jag väl inte att musiken är så jättespännande men det kom lite som en överaskning att det finns de som tycker den är kvinnofientlig, att den handlar om en "tjej som inte vet bättre". Då börjar det bubbla lite inne i Ylva ska ni veta. Omyndigförklara den som sjunger om en tjej som har sex frikopplat från kärlek liksom. Vad är det med folk egentligen?
Carina Rydberg har vassare penna än jag, läs här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag fattar alltid din poäng men väljer att ignorera den då jag oftast anser att du har fel.
Och jag har alltid rätt.
Skicka en kommentar