När jag gick på högstadiet hatade jag ungdomar i min egen ålder. De var gapiga, skräniga och tanklösa.
Varenda gång jag gått på sittning sen jag flyttade hit känner jag lite likadant. Som att jag är socialt handikappad eller något och inte klarar av den formen av umgänge.
Är det fegt att undvika situationer man inte tycker om är frågan. Måste man verkligen alltid konfrontera sina rädslor?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Men konfronterade du inte din rädsla genom att gå dit?
Om man nu upptäcker att man inte gillar det, trots att man gett det en vettig chans, tycker inte jag det är fel att undvika. Alla kan inte gilla allt.
sant. jag har bestämt att börja undvika saker jag vet att jag inte tycker om. jobbigt bara att mycket jag inte tycker om är nödvändigt i högsta grad...ok. ska väga vinst och förlust mot varandra mer.
Skicka en kommentar