prettopinsamt inlägg men det hjälpts inte

att tillskriva människor egenskaper man vill att de ska ha. myten om den kompletterande andra hälften av en själv.
jag känner mig så förvirrad av att jag förväntas klara av sådana här saker.

har tänkt mycket på gamla kärlekar den senaste tiden. lyssnat på musik jag minns han tycker om. redhousepainters. ambienta saker.
en gång för inte så hemskt länge sedan trodde jag verkligen att han var min person.
han kände sig tom sa han. jag förstår vad han menade.

även jag försöker fylla hålet med annat och andra. med män. med pirr i magen. med tjocka böcker. med skratt och avståndstagande.
jag vet inte om vissa människors hål är naturligt större än andras,
eller om jag med mina tankar spär på någon myt om den lidande skapande människan.
jag hjälpte inte mot hans hål och det sårade mig. sen sårade jag honom. det hjälpte inte.

det tog länge innan jag kunde tänka på min oförmåga att fylla andras (hans) tomhet utan att börja gråta.
i still do sometimes. trodde jag vuxit men jag har bara gömt mig. eller så är det mig mig själv jag sörjer.
att det är sorgligt hur jag (tror?) mig behöva någon/något.
att jag vill ha någon som lyfter mig. eller smeker mig i nacken. att jag är så grov men ändå så finkornig.

problemet med folks problem är att det sällan är samma sak som orsakade problemet som upprätthåller det.

Jag måste stanna upp och hitta en fruktkärna i mig själv. en småkompis att krama hårt i fickan.
jag har alltid så stora förhoppningar på det nya.
Det har ofta känts bra, visst. men sen? om inte jag känner rätt hur kan han då det? Vi ger ju till oss själva när vi ger till andra.
Han behövde mycket, det var därför han gav mig så mycket gott.

vi såg amelie från montmartre härromkvällen. alla som ser den måste tycka om den, även jag,
för att vi känner igen oss i amelie som vill så mycket men vågar så lite. vi tycker om att spegla oss i andra, det lindrar ensamhet.
jag väntade så länge på mitt liv skulle börja på riktigt. tog ibland kanske i lite för mycket när det äntligen hände.
andra dagar vill jag bara springa med förbundna ögon så fort jag kan rakt framåt och strunta i om jag halkar i gruset.

dagens musik som jag ska ha på hjärnan på IVA: Acid house kings- this heart is a stone.

mycket tweepop blir det.