men allvar nu. jag blir ledsen och orkar inte mer.

jag gillar ju marcus och hans böcker som fan. och jag vill ju så gärna att han ska vara bra på alla sätt och vis. men ikväll blev jag lite lack på att han så ofta vill missförstå människor och poänger var tvungen att ge lite svar på tal. på ett snällt sätt tror jag:

Självklart finns det inget förtryckande härskarskap som med mål och avsikt förtrycker kvinnor.Men det finns hur mycket mönster och heteronormativitet som helst som upprätthålls av både kvinnor och män vilken normaliserar att det oftast är kvinnorna som förlorar (det ekonomiska är väl lättast att mäta och svårast att bortförklara) på att bilda familj och gör oss ofria som människor.

Jag blir bara så uppgiven. Klart att vi alla letar efter och vill ha kärlek och kanske familj, Maria förminskar inte den längtan-tvärtom.
Bitterfittan är en bok som sätter ord på en orolig, sorgsen känsla i bröstet som säkert ligger och gnager hos fler än mig. Hur ska vi någonsin kunna leva ett någorlunda jämställt liv när inte ens ens egen partner ser att det finns en skevhet och ett problem?
Fattar inte hur det kunde bli pk att bli antifeminist.

önskar att jag kunde formulera saker jag känner på bättre sätt. eller att jag åtminstonde orkade reagera. istället suckar jag mest och blir lite mer ledsen för allt dumt jag läser och ser varenda dag så att jag ibland tror att snart finns det bara en lite geggig klump kvar efter mig.