till priset av att sunka ner sig lite fick staffan den stora upplevelsen "att se himlen inramad". ojojoj. sen slog vi änengång fast att all konst handlar om livets förgänglighet.
i umedalen låg det förr ett stort mentalsjukhus så vi långbadade lite i sann umedalsanda.
konsten utanför sjukhuset går inte av för hackor den heller. snällasnälla huset som ger mig 91 kronor i timmen för att tömma kiss och dränage hos hepatitfolk. (men jag gillar mitt jobb. faktiskt. kanske inte ett helt liv, men just nu. )
den sista bilden sammanfattar ganska fint hur jag kände på kvällspromenaden hem efter att ha avslutat prettosöndagen med sexandthecity-filmen.
jag som gått omkring och känt mig helt härligt relationsanarkistisk hela veckan blev som vanligt lite sur över att hela världen (eller hela hollywood kanske jag borde skriva) verkar tycka att alla förhållanden som inte är det gamla vanliga två personer som långsamt kväver varandra är helt värde- och betydelselösa.
som när samantha lämnade mannen hon älskade för att hon inte tyckte om hur deras liv tillsammans hade blivit. men ändra det då! bestäm reglerna själv för guds skull! och sluta ha djurmönstrade byxor!
Inlägg
3 kommentarer:
Inte okej att utan varning skriva hur filmen slutar, ylbo.
gjorde jag väl inte? förövrigt tror jag alla kan fundera ut att den inte slutar med att alla är övergivna och olyckliga...
vilken kulturskribentmin på mittenbilden staffan
Skicka en kommentar