rassle08 ELLER ja, jag är nog lika kändiskåt som jag verkar.

då har jag varit på festival i sann ebba hultkvist-anda.



en stilla iaktagelse: hipster är det nya indie.


























vi var glada ganska ofta jag och siri. speciellt glad blev jag när jag fick tvätta håret med dubbeldusch i mannen med de röda byxornas ölkylarspann. lite senare gav han mig såpbubblor och pez.












jonas och patrik äter kalla köttbullar med gräddsås i vårt camp.

kanske är svårt att tro om man bara skulle döma grabbarna efter den här bilden, men de var värsta 17-åriga stockholmsbrudmagneterna.
en kväll när jag kom till campet satt det typ 15 17-åriga brudar runt dem i en ring och koketterade medans jonas, elias och patrik var lika dryga som vanligt. men brudarna tyckte att även jag var ganska häftig och hård med min tatuering så det är lugnt. Två har addat mig på facebook.


varm var det också. på dagen dvs. om nätterna låg jag fullt påklädd i fosterställning med huvudet i sovsäcken och hoppades att min andedräkt skulle värma upp luften




facehunter sprang runt på festivalen och stötte på alla småbrudar. enligt jonas var han där förra året också.

jag har nog kommit över min facehunterobsession nu. han känns inte så het längre helt enkelt. killar ska vara som nyfallen snö som jag får göra de första stegen i.

däremot har jag utvecklat en enorm förälskelse i erlend oye (kings of convenience, whitest boy alive) och har gått och slagit på mig själv lite i ett par dagar för att jag inte är mer utåtriktad. men mer om erlend senare.
















zeigeist var grymma och lika konceptuella som jag hoppats på.

stod långt fram med en av 17årsstockholmsbrudarna och försökte kolla så att hon inte blev nedtrampad. morgonen efter upptäcker jag att jag har en stor tova av hennes hår runt en knapp på min jacka.

fem minuter efter att jag tagit det här kortet på de söta, trötta festivalkillarna dyker erlend oye upp och mannen med det underbara håret och den fantastiska norskan frågar mig om tåget till stockholm. jag svarar helt adekvat men har hatat mig själv i fyra dagar nu för att jag inte vågade inleda ett riktigt samtal med honom. gah! lite pinsamt för det var nog ganska uppenbart att jag visst vem han var. fast när han tittade på mig, log och blinkade när han gick förbi och pratade i mobil kändes det ganska bra ändå.