hej där alla vi

Rut från kärleksakuten ringde mig förra veckan och undrade om jag tillsammans med henne och Hedvig ville vara med och hålla i KA-mötet på tisdag som ska handla om heteronormativiet- ett ord som inte ens finns i mitt wordprogram. Men det var klart att jag ville vara med. Jag har känt och tänkt ganska mycket om det här fast inte riktigt fått till de retoriska greppen känns det som. Behöver strukturera upp lite för mig själv för jag ska hålla någon slags inledning och förklara begrepp och sånt där.
Ungefär såhär har jag fattat det:

När man pratar om heteronormativitet menar man hur samhället och vi i våra möten med andra människor ser heterosexualitet som någon slags grundtes i samhället, alla är heterosexuella tills ”motsatsen är bevisad”. Heteronormativitet manifesterar sig i politik, kultur och samhälle.

Men det är inte bara homo- och bisexuella som faller utanför den heterosexuella normen.
För det handlar inte bara om att man är heterosexuell utan även hur man uttrycker sin sexualitet, det finns vissa sätt att vara hetero på som är lite bättre än andra. Förövrigt ett finfint exempel i expressens kvällsbilaga idag. Skelande töntbonden om kvinnorna han träffat -”de har gjort mig till man”.

Man ska vara ihop eller gift med någon av motsatt kön, man ska vara i ungefär samma ålder med det är helt okej om han är något eller några år äldre(kvinnor mognar snabbare och tänder på makt, män har problem att binda sig tidigt, de måste leka av sig först), man ska bo ihop, man gör lite olika saker hemma (man och kvinna kompletterar varandra så bra, och så har det faktiskt alltid varit ända sen stenåldern!), man åker och storhandlar, man ska ha ungefär 2-3 barn, hon tar ut mer föräldraledighet än honom (egeeeeentligen hade de velat dela lika men nu har han ju ett väldigt ansvarsfullt jobb och tjänar ju faktiskt mer än vad hon gör så det hade varit korkat rent ekonomiskt och de är ju inte korkade) med mera med mera fyll i själva.

En ensamstående mamma, en äldre kvinna utan barn (att hon säger att hon inte vill ha barn är såklart bara en efterkonstruktion, egentligen är hon bara bitter för att hon inte fick bli mamma för det är bara då man kan känna sig som en riktig kvinna) ett par som inte har barn, en 40-årig kvinna som lever ihop med en 23-årig man, alla faller de utanför det heteronormativa kärnfamiljsidealet och är därför lite off och fel. En riktig man är nämligen en man som blir attraherad av en riktig kvinna och en riktig kvinna är en kvinna som blir attraherad av en riktig man.

Om man tar isär begreppet lite: norm- det äkta, naturliga, ursprungliga och vanliga. Normer är regler för hur vi ska vara och bete oss som inte blir synliga förens någon bryter mot dem. Här menar jag normer gällande genus, sexualitet och familjebildning. Det som faller utanför normen straffas direkt eller indirekt, genom lagar, stigmatisering, osynliggörande och maktassymetri.

Förr var homosexualitet ett brott- direkt bestraffning. Fast direkt bestraffning finns fortfarande i form av hatbrott, diskriminering i arbetslivet och så vidare.

Många feminister ser heternormativitet som ett sätt att bibehålla maktassymetri mellan könen. Hur ska man kunna ändra något som är så osynligt?

Heteronormativitet som begrepp har blivit viktigt både inom HBT-rörelsen och för feminismen. Begreppet ger bland annat verktyg (ett av flera kanske ska tilläggas, maskulinitetsforskning som menar att maskulinitet är uppbyggd lite som motsats till allt det den inte ska vara dvs. kvinna, fjolla eller bög, menar att homofobi står i relation till hypermaskulinitet ) till att förstå homofobi som ett uttryck för bestraffning av den som inte uppfyller normen för sitt kön men kan även appliceras att omfatta etnicitet, klass, ålder etcetera.

Ett annat väldigt användbart begrepp som tangerar medvetenhet om heteronormativitet är intersektionalitet, det vill säga hur allt (genus, klass, etnicitet, ålder med mera) vävs samman i bildande av identitet.

Jag tror inte att det finns någon människa som helt passar in i heteronormen och uppfyller alla heteronormativitetens krav på hur vi ska vara, men samtidigt är den något som alla måste förhålla sig till hela tiden för det går inte att stänga av. Allt en människa gör tolkar vi utifrån vem hon är. Tillexempel när jag läste Könskrig som kom för ett tag sen blev jag ganska frustrerad över att det inte var utskrivet vid varje text vem författaren var. Jag kände ett behov av veta om det var en brud eller en snubbe som skrivit texten för att veta hur jag skulle tolka den.

Människan blir lite mindre varje gång den blir ignorerat eller helt oskyldigt bortglömt.

Att tillexempel tänka en gång extra och fråga en brud ”har du en partner?" (eller något annat mindre sterilt som jag inte kommer på just nu, patienter kan man ju fråga om partner i alla fall) istället för det klassiska ”har du kille?” kan bli en början på någonting stort.