ett helt vanligt ögonblick i mitt liv:
casehandledaren frågar oss angående caset vi haft om aortastenos vad man kan få fram av ett hjärt-eko.
jag säger något i stil med: ja, dels bekräftar det vår teori om vänsterkammarhypertrofi, dels så kan vi bestämma graden av hypertrofi.
killen som sitter precis 10 cm bredvid mig tittar upp från sina papper: man kan ju bestämma graden av hypertrofi i kammare och förmak.
jag: hoppas du får svamp i hjärnan men det har du säkert redan!!!
nej så sa jag förtås inte, men fan vad jag hatar sånt här!
låter man det passera och inte säger något är man ett mesigt tjej som borde lära sig "säga ifrån". säger man något blir man en gnällig brud som hetsar upp sig över småsaker. när han sagt förlåt och allt. så förutom att det är jävligt trist att bli utsatt blir man tvingad till att ta på sig en roll man inte alls tänkt sig göra och inte alls vill ha.
(kan tilläggas att det här är en snubben jag i förra veckan hade ett samtal med om vikten att känna efter i en grupp om det är någon som vill prata innan man själv gör det om man redan kört sin grej en stund.
efter våra casemöten känner jag mig som en urblåst ballong för att det är så väldigt energislukande att hela tiden försöka att själv få ordet, eller säga till när någon avbryter någon för tredje gången eller lyssna på vad någon tvärs över rummet säger med låg röst samtidigt som kille ett och två gastar till varandra, eller bara orka med den lätt sura, irriterande stämning som skapas. detta är stört, vi är vuxna, vi går en universitetsutbildning, inte på högstadiet.
det som är så svårt med sånt här är att detta är killar jag i andra sammanhang om inte tycker om, så ialf inte har så stora problem med. de kan vara snälla och hjälpsamma och allt det där. därför blir det så extra svårt att säga ifrån-de kan ju bli ledsna och arga de med-och man känner så lätt att man överreagerar när en väl riktad pungspark egentligen borde vara det naturliga sättet att reagera på).
jävla bajsrövsgrabbar jag tycker inte om er och ert sätt, sluta vara så bajsiga!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar