Dynamiska duons golden experience i Umeå

När Håkan slog igenom som solo var jag 13 och han 26. Jag tyckte att han var het men ganska gammal. Jag gillade "Känn ingen sorg" men sen blev det inte så mycket mer. Det var inte det att jag inte tyckte att Håkan var bra, men (förlåt Håkan) såvärst hipp var han ju inte att lyssna på . The Smiths var lite svårare och häftigare.
Nu är jag 21 och mes och tycker att det är ok att lyssna på Håkan igen. Tur är väl det.

Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

Måste vara den bästa låten. Gitarrplock, längtan, ord som "gryning" och självförakt, vilken grej.