onsdag 30 maj 2007

Onsdag


Min gode vän Mr. Ruffington ser ut ungefär som jag känner mig idag, lite uppgiven sådär. A mild case of weltschmerz mitt i veckan. Eller skoja bara. Det är bara sånna som lord Byron som får lov att känna weltschmerz. När sånna som jag har ångest kallas det visst för PMS.

Ur mina högtalare kommer värme från Antony and the Johnsons. Gud vilken sårbar röst. Som ett uppsprättat bröst med ett blottat pulserande hjärta.

1 kommentar:

Calle sa...

Älskar den här konstformen. Mer throw-ups och darn blazers och BURNERS vill vi också se. Stay hungry, U-town! o.O