Oh I never ever want to go home

Tänkte lägga upp lite musik. Gamla och nya hjälter i potpurri. En del var länge sedan jag lyssnade på, en del skäms jag lite för... men allt har jag varit besatt av från tid till en annan.

Belle and Sebastian- Step into my office baby
Soft.

David Bowie- China girl

Hidden Cameras- Death of a tune

Men without hats- Where do the boys go
Känns sommar för mig på något sätt.

Blümchen- Herz am herz
Ah Blümchen. Denna låten har jag haft som ringsignal på mobilen i tre år. Tycker fortfarande att den är svinbra. Det är tack vare Blümchen, Kraftwerk och Wolfheim som jag fick mvg i tyska på gymnasiet.

Depeche Mode- Whats your name
Hela Speak and Spell är ju ett mästerverk. Måste posta Shout någongång också.

Kraftwerk- Trans Europe express
Det var med Kraftwerk i åttan min fascination för elektronisk musik började.

Jens Lekman- Maple Leaves
Svenska versionen av låten är också bra. "Men jag trodde hon sa lönnlöv", åh.

The Smiths- There is a light that never goes out
Kanske lite för obvious men det gör den inte mindre viktig. Kanske bandet (och Moz förstås) som jag lyssnat allra mest på.

Honeydrips feat. Otur- My apologies
Relativt ny bekantskap.

Jag vill ju lägga upp mina favvo Softcelllåtar också men det gååår inte! För att inte tala om the Cure som jag vart nerbäddad i de senaste dagarna. Faaan..aja får väl räcka såhär.

Förövrigt blev jag yr och nästan svimmade på jobbet idag och hostar snor. Så har vi FF hemma. Mammis o pappis har åkt till Rumänien för att vandra. Sånt är de, speciellt min far, inte vana vid. Han kommer få skavsår i sina nya skor han inte gått in. Tanken både roar och gör mig lite sorgsen.