torsdag 26 juli 2007

Oh I never ever want to go home

Tänkte lägga upp lite musik. Gamla och nya hjälter i potpurri. En del var länge sedan jag lyssnade på, en del skäms jag lite för... men allt har jag varit besatt av från tid till en annan.

Belle and Sebastian- Step into my office baby
Soft.

David Bowie- China girl

Hidden Cameras- Death of a tune


Men without hats- Where do the boys go
Känns sommar för mig på något sätt.

Blümchen- Herz am herz
Ah Blümchen. Denna låten har jag haft som ringsignal på mobilen i tre år. Tycker fortfarande att den är svinbra. Det är tack vare Blümchen, Kraftwerk och Wolfheim som jag fick mvg i tyska på gymnasiet.

Depeche Mode- Whats your name
Hela Speak and Spell är ju ett mästerverk. Måste posta Shout någongång också.

Kraftwerk- Trans Europe express

Det var med Kraftwerk i åttan min fascination för elektronisk musik började.

Jens Lekman- Maple Leaves

Svenska versionen av låten är också bra. "Men jag trodde hon sa lönnlöv", åh.

The Smiths- There is a light that never goes out

Kanske lite för obvious men det gör den inte mindre viktig. Kanske bandet (och Moz förstås) som jag lyssnat allra mest på.

Honeydrips feat. Otur- My apologies
Relativt ny bekantskap.

Jag vill ju lägga upp mina favvo Softcelllåtar också men det gååår inte! För att inte tala om the Cure som jag vart nerbäddad i de senaste dagarna. Faaan..aja får väl räcka såhär.

Förövrigt blev jag yr och nästan svimmade på jobbet idag och hostar snor. Så har vi FF hemma. Mammis o pappis har åkt till Rumänien för att vandra. Sånt är de, speciellt min far, inte vana vid. Han kommer få skavsår i sina nya skor han inte gått in. Tanken både roar och gör mig lite sorgsen.

3 kommentarer:

Eric sa...

Vad var det du skulle skämmas för?

Möjligen att du valde Bowie's version av China Girl framför Iggy Pop's?

Ylva sa...

Hade tänkt lägga upp Kent men det sabbade sig. De är LITE skämmiga :)

Eric sa...

Aha, inte såå farligt!