Helgens tema har varit romantik.
Inte att den varit speciellt romantisk (förutom att jag och Frida fikade och såg "En kärlekshistoria" med inte mindre än fyra ståtliga män igår kväll, värre hade vi minst sagt kunnat ha det) mer har diskussionerna jag haft med mina vänner har rört sig kring detta högst angelägna ämne. Kontentan? Vi behöver ofantligt mycket mer romantik i vårt avlånga land. Speciellt nu när det är vinter och kallt.
En kompis med kärleksbekymmer frågade hur ofta jag vill att en kille ska höra av sig till mig för att få mig på fall. "Efter en vecka? Eller två?" Nej, är det normen? Vill alla andra än jag ha det så? Hatar tanken på att det skulle vara bra att verka svårtillgänglig och ointresserad för att få den man vill ha. Är det fult att visa att man tycker om någon eller? Åh, åh. Skärpning. Ligger det i att man förväntas ska vara så otroligt självständig och stark och oberoende nu för tiden? Nej, sluta nu, mer mys. Min granne har skrivit en "Ingen reklam men gärna kärleksbrev"-skylt på sitt postfack. Det är fint! Mer sånt. Mer bjuda varandra på middag med levande ljus. Kanske skulle kunna avskaffa alla aktiviteter som gynnar singelcivilståndet. Så fler vågade satsa på varandra. Skulle vara fint.
En annan grej, en av Hannas kompisar hade frågat ifall den där Aina (ja, jag alltså) är vegan. Sagt att jag ser ut som att jag skulle vara det. Undrar vad hon sett för bilder på mig i Hannas tjocka fotoalbum för att få den uppfattningen, anser mig se rätt vanlig ut för det mesta, hade gärna sett mer speciell och unik ut. Nåja. Tar det som en komplimang.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
"Du ser ut som en vegan" är nog den finaste och mest romantiska komplimangen jag kan tänka mig ialf
Skicka en kommentar