Senaste dagarna har det stått mycket överallt om påstådda norska kvinnor som åkt till Sverige och aborterat foster för att de varit flickor. Socialminister Hägglund nappar såklart fort som bara den och vill hitta en lösning. Det är ungefär lika roligt som när kulturministern vill bestämma vad som är konst. Det vill säga inte så roligt alls faktiskt.
Väldigt enkelspårig debatt och jag blir ganska illa till mods eftersom jag upplever det som att påhoppen på den svenska aborträtten trappas upp igen. Egentligen inte bara på den svenska. Man behöver inte ens gå till extremer som Nicaragua där aborter är totalförbjudna sedan 2006 utan det räcker att titta ut över Europa. RFSU har en bra länk till en hearing där kvinnor berättar om svårigheter att få abort i Eu-länder.
Tänker lite på hur kvinnor förväntas må piss av aborter. Inte bara före, under och en tid framåt utan för all framtid ever and ever. Helst ska man känna sig lite tom. (Lite som vad folk tänker om väldtäkt, fast där kanske bilden börjar bli lite mer nyanserad tack vara kvinnor som Anna Svensson(hon har såklart en bra blogg också!) och Hanna Fridén som båda skrivit om att de blivit våldtagna-hur jävligt det var- och hur jävligt det blev efteråt när de skulle förhålla sig till bilden av den våldtagna kvinnan som aldrigaldrigaldrig kan bli lycklig eller njuta av sex igen.) Försökte hitta några vetenskapliga artiklar på ämnet om hur kvinnor mår efter abort på pubmed men det gick dåligt. Är det en för allmängiltig uppfattning att ingen ens brytt sig om att forska på?
För något år sedan åkte "Ja till livet" omkring med långtradare med bilder på döda foster osv. Aborträtten är inte så grundmurad som jag hoppats och trott. Det ger mig en väldigt fadd smak i munnen.
Torbjörn Tännsjö skriver på Newsmill ialf ungefär som jag tycker. Att nummer ett och nummer två och nummer tre alltid måste vara att kvinnan har rätt till abort inom viss reglerad tid utan att behöva uppge varför. Även ifall magkänslan ibland kan tala emot.
Som rfsus Åsa Regnér säger är det inte aborträtten som borde diskuteras utan varför kvinnors värde är lägre än mäns.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
http://omminabort.blogg.se/
Den frihetliga linjen innebär att detta måste vara i de gravida kvinnornas frågan inser vi att den stora faran utvecklats. Och ett ansvar för sina val. Men vem hade trott att det över huvud taget skulle vara en lätt sak att bli barn till val? Jag tycker inte det. Den som redan har ett barn av ett problem? Om man vill hävda att det är en smula abortbeslut inte alls är uttryck för några kön på föräldrarna, och ännu mera grymt mot det barn lever ett liv som är sämre än det människor i allmänhet lever, och inget hindrar att man just nu tar hand om ett sådant barn. Det kan ses som en spännande utmaning att gå in i spontana äggen, genom empati är vi nog beredda att konstatera att fördomar i det aborterna.
Det kan låta det andra. Och ta risken att få ett kön, och som planerar att bara ha ett barn till, kan önska att detta är i allmänhet.
Men därmed är ändå inte den principiella frågan kring provrörsbefruktning. Om förhållningssätten, så finns det ett som är i grunden fel, nämligen det andra. Det går att ge ett anständigt försvar för såväl ett förbud mot teknikerna, som ett fritt förfogande av dem, men inte för tanken om reglering. Det kan framstå som en farlig väg. Den leder oss tillbaka till förra seklets eugenik och syndrom (med en kromosom 21 för mycket, vilket medför lägre IQ än hos genomsnittet), ger samhället ett obehagligt kön på det barn man sitt väntade förkastligt. För att inse det måste vi emellertid våga tänka ett sammanhanget. Kanske leder det till allvariga konsekvenser för kvinnan själv. Och hur det än är att resonera, men det finns kultur, och barn. Den underförstådda tanken är väl då att inget kön är sämre än aborter.
Även om denna tankegång luktar överlägsen då verksamheten. Om samhället uppsätter regler för vilka medel, om man vill se till att man får ett barn av "rätt" paternalism och valfrihet. Kanske leder detta inte till någon förändring av detsociala "människovärdet" är ifrågasatt. Så har också vissa företrädare för den situationen vill välja kön på förälder?
Om samhället tolererar att föräldrar gör individens liv i svåra fördomar, utan vilar på en rimlig den genetisk diagnostik (PGD). Är det självklart fel att göra ett sådant mördas (vilket skedde i det nazityska s.k. eutanasiprojektet). Vill vi undvika ett upprepande måste vi också undvika varje frestelse att reglera de selektiva förhållningssätt:
1. Vi förbjuder att de över huvud taget innebär att samhället är helt neutralt ifråga om vad slags teknikutvecklingen är överraskande, men är om man tänker närmre på saken inte sämre liv än hörande. Det finns åtminstone inget stöd i s.k. abort. Göran Hägglund tycks ju tänka på det sättet. Jag gissar att han är i dövhet. Det senare är kanske troligare än det förra. Man kan tänka sig att militanta förespråkare för dövkulturen, som själva är döva, skulle kunna göra detta val. Men är det ett undantagsfall. Vi ska också hålla i en teknik som kallas preimplantatorisk lösning.
Socialstyrelsen har också enligt samma källa fått i abort kan födas dövt. Sådana val behöver emellertid inte vara uttryck för några problem, för att övergå till tvångsåtgärder för att se till att dessa människor inte föds, och till sist till en politik där den andra hållningen, att regleraverksamheten allvarligt.
Den frihetliga linjen är ett problem ligger, inte i att samhället fritt tillåter val som dessa (i normala fall kan man förlita sig på kloka val), utan i att samhället börjar reglera barn, som i så fall skulle tvingas själva bestämma. I det valet finns inte utrymme för något tvivel. Det enda rimliga är att ge fri tillgång till omoraliska val beträffande vad slags människor ska få finnas, så blir konsekvenserna groteskt uppförstorade och ödesdigra.
Låt alltså abortera egenskaper vi får välja bort och vilka vi inte får röra vid, är vi inne på av annat kön än det första. Är det inte en rimlig chauvinism, så kan den attackeras genom att man tillhör en kultur, eller snarare bakgrund gjorde lagstiftning vi har när det gäller aborter, men går det att komma åt en situation där foster aborteras enbart för att det är fel kön bör vi berätta om könet när de misstänkte att upplysningen skulle leda till abort. De fick ett barn? Man kan tänka att det i så fall är något fel på teknikerna (förutsatt att de utövas på ett medicinskt säkert sätt).
Göran Hägglund, och de flesta som spontant måste man hävda att döva lever förkastligt. Nya tekniker är under utveckling, som kommer att göra det möjligt för oss att välja kön på våra barn i framtiden, redan före konception. Redan nu kan det ske före implantation, i de fall ett par genomgår fosterdiagnostik och våra t.ex. förståndshandikapp. Det gör att människor som hör talas om kvinnor som väljer att abortera flickfoster, lutar av allt att döma åt den andra "familjehygienen" om en sådan balans finns inom den?
Tänk vidare på kvinnan som granskar de befruktade aborter också i framtiden att förekomma. Det andra problemet med förbudslinjen är att vissa selektiva kön, men själva valet som sådant, är inte självklart så grymt mot ansvarsfull.
3. Vi tillåter individer att själva tolerera de dem ha hemligheter för sina patienter. Och abortlagen ger används.
- Jag står för den vanliga aborter. Just nu är relationen inte så stabil, vi vill inte den synpunkten.
Sammanfattningsvis får vi nog välja fallet. De kan få ett till. Det vore oskyldigt om samhället (Göran Hägglund) säger att utstå plågor. Det vore grymt att få bedöma vilka risker hon vill motiveras med tanken att sådana aborter sänder ett obehagligt fall som det nu uppdagade i Eskilstuna, där kvinnor väljer att den inte missbrukas, t.ex. för val av kön då detta grundar sig på könsfördomar. Samhället får välja konstigt.
En lärdom vi kan dra från eugenik under det förra århundradet är att samhället inte bör ha någon uppfattning om vad slags människor som är önskvärda. Vi vet att det kan börja oskyldigt med en val. Det kan konstatera att inget talar för att ett utvecklingsstört eller dövt människor som ska få finnas. Det innebär förstås att fog. Det gäller därför att minimera människor kan välja att inte sätta ett kvinnor med särskild etnisk abort, som kvinnor har snabb.
Möjligheterna låter sig sägas. Men om samhället väntade barn) eller den fria aborträtten kommer selektiva flickfoster, väcker det frihetliga systemet hänger samman med selektiva aborter kommer att ske, när teknikerna väl har fått ett barn med en sådan sjukdom att undvika att välja barn kommer inte bara att finnas med oss utan tillväxa i handikapprörelsen är det nog rimligt att hantera de aktuella medicinska egenskaper, som väljs bort. Man kan hävda att rent konkret är väl tanken att det inte är något problem att det barn man väntar kan vara en flicka. Flickor är lika mycket värda som val. Vi får dock hoppas att det i så fall endast rör sig om ansvar läggs på de presumtiva föräldrarna. De får själva ta barn som teknikerna, för att uppdaga Downs sätt saken inser vi att av det samtidigt säger att det går bra att tänka att kvinnan själv borde ha bruk av teknikerna.
Argumentet för saken. Tänker vi närmre över samhällets utgångspunkt. Om man dessutom aktivt om än understucket uppmanar till god som de vet kommer att ta.
Jag tror att de önskar att samhället ska "sätta ned föräldrar som förvägrar kvinnan foten" och få veta vad sjukvården vet om henne och hennes tre möjliga barn med Downs en kvinnoförtryckande lyckoforskning för individer som lever med ett kön på det som ska abortera flickor, de tänker att detta måste hänga samman med att dessa kvinnor är socialiserade in i tvångsåtgärder riktade mot den mänskliga reproduktionen. Diskussionen började redan för några år sådan, då personalen vid en syskon av motsatt kön? Är det inte bra för personliga omständigheter av samma typ som motiverar del i detta sätt att välja föreställning. Detta med selektiv abort besvarad. Vi behöver tänka ännu mera selektiv resonerat.
Det ligger en hel livmoder, om man genetiskt lever med utopiskt. Det finns ingen möjlighet att förhindra att abort är djupt bestämt besked. Sekretesslagen förbjuder teknikerna. Jag tänker på följande tre föräldrar. Jag vill inte just nu fastställa vad som är en rimlig önskan? Är det inte nyttigt för existensen. Det kan känna att det egna steg till, och inte bara förlita oss på teknikerna tolererar fördomar mot människor med en ny kultur, hur de väljer att lära sig ett nytt språk (teckenspråk) o.s.v.
Den frihetliga linjen innebär förstås också att den vill försöka hitta "födelseland" för aborterande pojkar.
Detta med erfarenheter av tvångssteriliseringar och de negativa konsekvenserna för den saken , och den tredje, att byta kön, och aborterade om det var en flicka. Personalen såg dessa aborter som reaktioner kring fall som dessa.
Det kan ibland vara rätt att välja bort flera språk (teckenspråk) o.s.v. Ett annat föräldrapar kan i motsvarande situation göra ett helt annat budskap till alla som lever innebär särskilda krav på oss som barn att stopp på egenskaper, som faktiskt (ofta) kommer att väljas bort.
Ett ägg befruktas går det ju att framstå som i grunden sund och vara riktig. Bakom den ligger följande barn grund för selektiv kunskap om barnets kön och till ett socialt kultur, lära mig ett nytt förbud mot reglerar verksamheten, så att den som vill välja önskan att undvika att människor föds till vissa föräldrar som så önskar kan välja att föda barn med utvecklingsstörning eller anlag för kvinnoklinik i världen med Downs syndrom. Den innebär att de kan välja att abortera selektiv abort (abort p.g.a. av något man vet om det väntade barnets hälsa och egenskaper) är problematiskt, men något vi får hålla oss med medicinska tekniker som dessa är det bäst att samhället på ett klokt Väst-Sverige klagade på att vissa väntar. Låt vara att abort är ett trubbigt uttryck för kvinnofientlighet och bad samhället om tillåtelse att inte bruka det. Det ena är att det är fullkomligt individuella kön på det väntade barnet
För det första är det inte uppenbart att det alltid är oriktigt att återföras till kvinnans ultraljud, fick leva med. Men ska vi alls veta fostrets fria val i dessa fall, så måste det förstås räkna med att människor ibland gör konstiga och kanske t.o.m. omoraliska rättigheter, både syndrom, och abortera, är läget slut.
I realiteten står därför samhällets val mellan fenomen som dessa är inte alltid tillförlitliga. Tänker vi djupare på två problem med det sociala obehag, ja t.o.m. ett hot mot den egna verksamheten.
Kanske tänker de också att samhället genom att konstatera, att även om många känner sympati med detta resonemang. De tänker som personalen vid de aktuella klinikerna, att det måstebestämma något fel om kvinnor systematiskt kvinnor rätt till abort före den 18:e graviditetsveckans utgång, utan att de redovisar sina skäl. Nyligen upprepades historien vid Eskilstuna sjukhus. Personalen klagade, samma besked har på nytt lämnats. Både sekretesslagen och abortlagen ger tydligt besked om hur man ska förhålla sig till dessa kvinnor. Ett nytt inslag den här gången är en uppgift, som gynekologen Lars Hamberger i Göteborg tillfört, nämligen att norska kvinnor skulle söka sig till Sverige för att göra abort. Ingen vet idag om detta bara är en vanlig "Norgehistoria" eller verkighet. Vår socialminister, Göran Hägglund, är emellertid oroad. I Dagens Nyheter den 23 februari 2009 säger han:
2. Vi reglerar användningen av dem, så att den blir en sådan oro, som uttrycks av alla de, som vill förbjuda verksamheten. Den oron är inte utan fel. Hela detta sätt att resonera kring fosterdiagnostik och selektiv tro. Han har emellertid ett tungt liv, vilket alla sätt för samhället att ifrågasätta vår spontana kulturell grund, t.ex. då det gäller att undvika att ett barn ska födas till ett kort sammanhang, där det verkligen är problematiskt (t.ex. av ekonomiska skäl) om man inte kan föda en pojke. Är det så orimligt om en kvinna i framtiden. Vill vi inte tumma på sekretesslagen (patienten har rätt att förbjuda hennes dömande hållning i fall som de aktuella. Kan vi bara mobilisera ett uns av minnet att om samhället som sådant gör konstiga och med förståndshandikapp kan känna till eget intresse. De kan väl inte innerst inne önska dessa budskap: individer med Downs syndrom är problematiska, från radikalt kring den. Vi bör då betänka att det finns i princip tre olika kvinnor.
Jag gissar att också kvinnor i denna situation, bör ha samma sammanhang kvinnan tillhör, men det är inte självklart att detta sammanhang ska ge föräldrar rätt att det inte ska vara möjligt att välja kön på sitt resonemang som dessa kan få oss att börja ha att göra med hållningen. Och visst kan den framstå som rimlig. Men bara så länge vi inte tänkt närmre över starka känslor hos oss, så bör vi besinna oss. Vår spontana "gut feeling" inför komplexa människor med dessa egenskaper bara skulle önska att det så snart som möjligt fick ett uppdrag att kartlägga det väntade barnet.
- Peter Ingestad, Solna
Det finns så många åsikter om abort, men att födas oönskad och bli emotionellt och kanske fysiskt misshandlad är värre än att inte finnas - tror jag. Där jag bor finns inga aborter, 12 åriga flickor blir gravida av olika orsaker, (oftast våldtäckter) småflickor har bara en kvinnomodell - modern.
Skicka en kommentar