Tydligen pågår det någonslags upprop om en timmes skolidrott varje dag bland "idrottsstjärnorna" i Sverige för att förhindra barnfetma. Men grattis.
Jag HATADE idrott när jag gick i skolan. Ja, inte när jag var jätteliten men mellan 8 och 18 års ålder. Jag skyller mitt dåliga självförtroende på skolidrotten. Jag skyller mitt dåliga självförtroende på alla sepiga idrottslärare som trodde de gjorde mig en tjänst genom att tvinga mig spela fotboll och kasta en boll så långt jag kunde. Önskar att jag skolkade mer än jag gjorde. Enda anledningen att jag inte gjorde det var ironiskt nog grupptryck.
Det var ju inte som att jag kroniskt ogillar att röra på mig, nuförtiden kan jag ju tom tycka det är roligt att gå på ett pass då och då där jag slipper visa hela klassen att jag är dålig på längdhopp. Jävla förnedring är vad det va. Stackars barn.
Inte hjälper det att experter säger att fokus är helt felriktat heller, att satsningar måste göras på annat (t.ex. mat?!), folk blir ju helt obsessed när de får en idé i huvudet. Hatar folk.
Okej, nuf galla för en väldigt tidig morgon. Nu tandborste+tandkräm och iväg till jobb.
Snart är det helg ändå. Då ska jag bränna kalorier på dansgolven i Falkenberg (vilka jag fortfarnade hatar btw) i mina mylittleponyjeans och nya body för Petra har födelsedagsfest!
Inte för ngn kommer fatta hur cool jag egentligen är. Det kommer bli "heeeeeeeej ylvaaaa! Vad fiiin du är!! Men varför har du en baddräkt på dig?" Men jag vet mohahaha...
(Undrar förövrigt exakt hur många avundsjuka blickar jag hade fått på IKSU om jag kom till ett step-pass i min body och nya glansiga blå cheapmondaytights. Hethethet.)
18:28Det känns som att det var flera dagar sen jag skrev det ovanstående. Varför är jag så sur? Jag kanske är en surftta helt enkelt. Bra där. Mkt bra där. Behövs fler som jag.