Har han känslor?

lite svårt att ta mannen som är relationsrådgivare på DN på allvar. Han skulle behöva lite mer velour och en ordenlig axelmassage.

Saker som gnager, skär och får mig att vilja lipa.

Senaste dagarna har det stått mycket överallt om påstådda norska kvinnor som åkt till Sverige och aborterat foster för att de varit flickor. Socialminister Hägglund nappar såklart fort som bara den och vill hitta en lösning. Det är ungefär lika roligt som när kulturministern vill bestämma vad som är konst. Det vill säga inte så roligt alls faktiskt.
Väldigt enkelspårig debatt och jag blir ganska illa till mods eftersom jag upplever det som att påhoppen på den svenska aborträtten trappas upp igen. Egentligen inte bara på den svenska. Man behöver inte ens gå till extremer som Nicaragua där aborter är totalförbjudna sedan 2006 utan det räcker att titta ut över Europa. RFSU har en bra länk till en hearing där kvinnor berättar om svårigheter att få abort i Eu-länder.

Tänker lite på hur kvinnor förväntas må piss av aborter. Inte bara före, under och en tid framåt utan för all framtid ever and ever. Helst ska man känna sig lite tom. (Lite som vad folk tänker om väldtäkt, fast där kanske bilden börjar bli lite mer nyanserad tack vara kvinnor som Anna Svensson(hon har såklart en bra blogg också!) och Hanna Fridén som båda skrivit om att de blivit våldtagna-hur jävligt det var- och hur jävligt det blev efteråt när de skulle förhålla sig till bilden av den våldtagna kvinnan som aldrigaldrigaldrig kan bli lycklig eller njuta av sex igen.) Försökte hitta några vetenskapliga artiklar på ämnet om hur kvinnor mår efter abort på pubmed men det gick dåligt. Är det en för allmängiltig uppfattning att ingen ens brytt sig om att forska på?
För något år sedan åkte "Ja till livet" omkring med långtradare med bilder på döda foster osv. Aborträtten är inte så grundmurad som jag hoppats och trott. Det ger mig en väldigt fadd smak i munnen.

Torbjörn Tännsjö skriver på Newsmill ialf ungefär som jag tycker. Att nummer ett och nummer två och nummer tre alltid måste vara att kvinnan har rätt till abort inom viss reglerad tid utan att behöva uppge varför. Även ifall magkänslan ibland kan tala emot.

Som rfsus Åsa Regnér säger är det inte aborträtten som borde diskuteras utan varför kvinnors värde är lägre än mäns.