kände när jag var ute och cyklade en plötslig värme gentemot mänskligheten. att folk egentligen vill väl, att det finns mer kärlek än tristess ute i kosmos och att allt som saknas är uppmuntran i tillräcklig stor dos. att jag skulle vilja ha en mintfärgad angoratröja att smeka en ledsen kind med. blir så ibland.
sen kanske det blir så att jag läsa kommentarerna på random internettidning. då brukar det gå över. du ska nog se att det går över lilla vän.

Fan vad lack jag är på allt.
På världen. På Papa Dee.
På att jag inte kunnat läsa tidningar den senaste veckan utan att vilja lipa/lipat.
På att alla snubbar just nu verkar vara fula, dumma i huvudet eller både och.
På att snubbar använder argument som "hon var jätteprovocernade" när de slagit sin flickvän. På flickvänner som säger "det var nog bådas fel, jag var faktiskt jätteprovocerande" när de blivit slagna.
På att jag låter längtan efter lite kärlek och bekräftelse (från en snubbe) ta oproportionerligt mycket plats i mitt liv. Jag önskar att sånt där för mig kunde vara något som höjde livskvalitéten och inte vara avgörande för den (ibland är det så, oftast inte. Fast jag blir olycklig i förhållanden också så det handlar väl ändå inte om snubbe eller inte snubbe ändå kanske).
På snubbar som lyssnar lite mindre uppmärksamt när en brud pratar än när hans snubbkompis pratar. På att jag lyssnar lite mindre på brudar än snubbens snubbkompis.
På att aborterade foster efter någon viss vecka (varierar lite hur man gör runt om i landet) kremeras och att askan sprids i en minneslund utan att kvinnan som aborterat bort fostret vet om det.

Vill inte vara med mer om det ska vara såhär, det skaver för mycket. Bajsbajsbajsbajsbajs.

Har nästan inga fingrar kvar för de har jag pillat bort. Veckan ser stabil ut.

Lite sweet hating till er

Inte för att jag riktigt fattar hur den konstiga sidan funkar men jag tror att ni alla kan ladda hem bästa Lekmanlåten på länken nedan. Inte så smidig sida men väl värt besväret. Den gör mig både glad och hatisk samtidigt. Typ hoppa och studsa , le och peka finger åt folk. Just the way jag tar min musik på morgonen.

Rocky Dennis- People who hate people

Stackars, stackars små barn

Tydligen pågår det någonslags upprop om en timmes skolidrott varje dag bland "idrottsstjärnorna" i Sverige för att förhindra barnfetma. Men grattis.

Jag HATADE idrott när jag gick i skolan. Ja, inte när jag var jätteliten men mellan 8 och 18 års ålder. Jag skyller mitt dåliga självförtroende på skolidrotten. Jag skyller mitt dåliga självförtroende på alla sepiga idrottslärare som trodde de gjorde mig en tjänst genom att tvinga mig spela fotboll och kasta en boll så långt jag kunde. Önskar att jag skolkade mer än jag gjorde. Enda anledningen att jag inte gjorde det var ironiskt nog grupptryck.
Det var ju inte som att jag kroniskt ogillar att röra på mig, nuförtiden kan jag ju tom tycka det är roligt att gå på ett pass då och då där jag slipper visa hela klassen att jag är dålig på längdhopp. Jävla förnedring är vad det va. Stackars barn.
Inte hjälper det att experter säger att fokus är helt felriktat heller, att satsningar måste göras på annat (t.ex. mat?!), folk blir ju helt obsessed när de får en idé i huvudet. Hatar folk.

Okej, nuf galla för en väldigt tidig morgon. Nu tandborste+tandkräm och iväg till jobb.
Snart är det helg ändå. Då ska jag bränna kalorier på dansgolven i Falkenberg (vilka jag fortfarnade hatar btw) i mina mylittleponyjeans och nya body för Petra har födelsedagsfest!
Inte för ngn kommer fatta hur cool jag egentligen är. Det kommer bli "heeeeeeeej ylvaaaa! Vad fiiin du är!! Men varför har du en baddräkt på dig?" Men jag vet mohahaha...
(Undrar förövrigt exakt hur många avundsjuka blickar jag hade fått på IKSU om jag kom till ett step-pass i min body och nya glansiga blå cheapmondaytights. Hethethet.)

18:28
Det känns som att det var flera dagar sen jag skrev det ovanstående. Varför är jag så sur? Jag kanske är en surftta helt enkelt. Bra där. Mkt bra där. Behövs fler som jag.