imorgon börjar jag placering på ortopeden. en oas, en fristad. där man tar hand om "riktiga" problem, åtgärdar. där män får vara män. dvs inte ha något hår på huvudet men en del i näsan.

fannys

alla som är bakis kan få titta på "the perfect vagina", brittisk dokumentär om intimkirurgi- den västerländska omskärelsen. 

jag tänker mig hela fenomenet som en förlängning av den kulturella mentala bilden av kvinnans kropp som avsaknad av det som är manligt (vilket fö är ganska spännande med tanke på att manlighet är att inte vara kvinnlig. typ). 

been there done that, JA man tröttnar på att tjata.

men ändå. det har accentuerats. när gick det från att kvinnor har lite mindre, till att kvinnor har inga av de androgena dragen? brazilivax i sexandthecity känns ganska lamt som förklaring.

sjukt trött på att allt är allt eller inget hela tiden. verkligheten är ju liksom lite hursom. 

gröt nu.

lyssna!

För allt i världen.

P3-dokumentär

Som en hora- Maria Sveland

"Om en svart, tajt klänning, om att vilja vara kåt men ändå en fin flicka, om en återträff med en försvarsadvokat och om tre kostymklädda män i en hotellhiss. En utforskning av begreppet hora och om hon överhuvudtaget existerar."

"Tredje gången jag kallades hora var i en hiss i ett hotell. Jag och min pojkvän var där för att hämta hans mamma som var på besök och i hissen upp åkte vi med tre kostymklädda män i femtioårsåldern. En av dem såg länge på mig och sa -Vad ska en sån här liten hora göra ikväll då? Jag svarade artigt -Jag ska va med min pojkvän. Det tyckte de var jättekul och de skrattade hela vägen upp. Min pojkvän sa ingenting, men jag såg att han hade stora röda fläckar på kinderna och halsen. Då skämdes jag och ville be om ursäkt."

jagdörlitegudvabra!!!!!!

kan inte annat än hålla med smaskigt fakta. jaaaaaaaa!!!!!

känner mig sexistisk idag. vill objektifiera män och klumpa ihop dem som grupp. säga saker som killar brukade säga till mig fast tvärtom "du är ju kul/smart/bra/inte fjantig fast att du är kille". och mena det. fast bara lite. 

stannar vid impulsen, men fattar varför folk håller på. man mår ju skitbra själv och kan absolut inte förstå varför någon blir sur (om man nu skulle märka det. en del är för dumma för att ha ångest. det är smart osv). kan de inte ta en komplimang eller?! surkukar. 

men. älska nour. gillar speciellt "pepp-biten".

nu ska jag äta lyxknäcke med smör o kaviar och ost. gottelligottgott! men ffa sexigt. 

Small talk idag på väg ned från op:

kir: är din man också läkare?
jag: öööh min man?
kir: ja?
jag: jag har ingen man
kir: men din pojkvän
jag: nä

Tankeställare. Är ju 23. Varför är jag inte gift ännu? Ångest. Önskar jag hade påstått att jag har tjej.

förklätt dröneri

<---umeå-björkarnas stad!

det är så otroligt mysigt och fint hemma hos oss nu. längtar hit när jag är på strapatser, komma in genom dörren o bara härborviiallhärlighet. vill ha alla vänner på te och pyssel varje kväll, alla hemmafester/förfester ska vara här 4ever. låt barnen komma till mig (inte jag till dem).
sitter så slutligen med brian eno i bakgrunden, böckerna och kaffet framför mig och pluggar till case imorgon 8.15.
saker jag gjort för att undvika att plugga hittills idag: läsa alla sidor i dn i typ enoenhalv timma, diska, torka disk, städa kylskåpet, slänga sopor, handla mat, sorterat lite saker, lagat plättar, kokat en menskopp, måla en hylla turkosblå/kollat 7e himlen, städat två toaletter, målat tånaglarna blå.

tips: igår var jag o staffo och tittade på utställningen "drottninglandet" på västerbottensmuseum. bilder tagna av elin berge av tailändska kvinnor som lever med svenska män och deras familjer. musik av frida hyvönen. vackra bilder om kvinnomod och strävan efter ett annat liv. gå o se.

sen vart det uppstartmöte för F! i umeå. vi får se vad som händer!

fö: är man nöjd med att vara veggomänniska nu eller? ja, ganska mkt. endel fruktansvärda kommentarer till artikeln btw. seriöst. det finns faktiskt ingen anledning till att äta kött slentrianmässigt(skulle här ha citerat dileva men han verkar inte vara snäll längre så låter bli).

också lika förunderligt hur folk alltid känner behovet börja förklara sig alternativt ifrågasätta en i olika sammanhang då det framgår att jag inte vill äta kött. det är som att folk skulle dö om de inte fick fälla en kommentar. utan att ha sagt ett ord om vad jag eller någon annan äter blir det som jag väljer att inte stoppa i munnen en stor provokation mot dem själva som personer. intressant att det inte bara är saker man gör som provocerar utan i allra högsta grad även sådant man inte gör (jämför dricka alkohol, arbeta/utbilda sig, raka armhålor, käka p-piller, skaffa familj etc).
lite som när jag klippte kort hår för några år sedan och random folk jag inte kände frågade varför. jag"eh...för att jag tycker att det är eh ..fint?" fattade aldrig vad de ville att jag skulle säga.

Jag kan skriva

Jag hoppas jag aldrig blir en läkare som är och petar i studenters meningsbyggnader i innehållsmässigt relevanta remisser/inskrivningar. Översittarfasoner! 

Så ska det starta en klubb på Aschanska med åldersgräns 18 för tjejer, 20 för killar (Klubb Malibu Underground Night Club). Fräscht att vilja ha dit lite läckra unga oförstörda brudar. Alldeles för mycket queerklubb i den här stan. Är ju ändå sexigast och mest normalt med vanliga hederliga par där tjejen är minst ett par år yngre än killen. Så han får chans att beskydda och vara stark och manlig. Blir inte lika mycket bråk heller när han sedan vill bestämma allt i förhållandet. 

såg den svenska filmen kärlek 3000 igår och fascineras än en gång över att (manligt) stalkerbeteende och att gång efter gång söka upp tjejer som säger nej till kontakt ses som romantiskt. fyfan för det.

naproxen idag. synkade mens med typ alla på ugl. kaffe på den. ska borra lite i väggar nu.

heter florian nu. känns ganska svårslaget.

inte så förvånad nyhet, konstig nyhet och glad nyhet.

har skrivit adress o klistrat frimärke på min egenkomponerade ansökan om att få lägga till florian som förnamn nu. ylva florian fredrika låter ganska härligt inte sant? ska bli roligt att se vad som händer med min ansökan nu, kul att vara lite aktivist ibland. (insåg när jag var inne på skatteverkets sida att det som vi(jag?) brukar kalla andranamn är extra förnamn. att man kan ha jättemånga förnamn. mellannamn däremot är det extra efternamnet man kan ha. dock så är det så att om man gifter sig så får bara den ena partnern lägga till ett mellannamn(alltså partnerns efternamn), man får inte ta varandras båda två. sepigt värre. )

Lyllo mig som får åka på rolig sexualupplysarkurs!

Olle Waller, Sandra Dahlén, Daniel Foxhage, vår egen Lars mm. Idel kändisar. Hur kul kommer det inte att bli att diskutera porr klockan 9 en lördagsförmiddag?! Gud vilken bra avslutning på sommaren det kommer att bli!

"Exklusiv shoppingkväll! 20% rabatt på kläder från H&M åt din pojkvän!"

Mail från elle.se

Men vänta nu, jag och Ylva som eventuellt ska bo tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden från i juli, får vi rabatt på kläder åt varandra?? Lägg av.

hej där alla vi

Rut från kärleksakuten ringde mig förra veckan och undrade om jag tillsammans med henne och Hedvig ville vara med och hålla i KA-mötet på tisdag som ska handla om heteronormativiet- ett ord som inte ens finns i mitt wordprogram. Men det var klart att jag ville vara med. Jag har känt och tänkt ganska mycket om det här fast inte riktigt fått till de retoriska greppen känns det som. Behöver strukturera upp lite för mig själv för jag ska hålla någon slags inledning och förklara begrepp och sånt där.
Ungefär såhär har jag fattat det:

När man pratar om heteronormativitet menar man hur samhället och vi i våra möten med andra människor ser heterosexualitet som någon slags grundtes i samhället, alla är heterosexuella tills ”motsatsen är bevisad”. Heteronormativitet manifesterar sig i politik, kultur och samhälle.

Men det är inte bara homo- och bisexuella som faller utanför den heterosexuella normen.
För det handlar inte bara om att man är heterosexuell utan även hur man uttrycker sin sexualitet, det finns vissa sätt att vara hetero på som är lite bättre än andra. Förövrigt ett finfint exempel i expressens kvällsbilaga idag. Skelande töntbonden om kvinnorna han träffat -”de har gjort mig till man”.

Man ska vara ihop eller gift med någon av motsatt kön, man ska vara i ungefär samma ålder med det är helt okej om han är något eller några år äldre(kvinnor mognar snabbare och tänder på makt, män har problem att binda sig tidigt, de måste leka av sig först), man ska bo ihop, man gör lite olika saker hemma (man och kvinna kompletterar varandra så bra, och så har det faktiskt alltid varit ända sen stenåldern!), man åker och storhandlar, man ska ha ungefär 2-3 barn, hon tar ut mer föräldraledighet än honom (egeeeeentligen hade de velat dela lika men nu har han ju ett väldigt ansvarsfullt jobb och tjänar ju faktiskt mer än vad hon gör så det hade varit korkat rent ekonomiskt och de är ju inte korkade) med mera med mera fyll i själva.

En ensamstående mamma, en äldre kvinna utan barn (att hon säger att hon inte vill ha barn är såklart bara en efterkonstruktion, egentligen är hon bara bitter för att hon inte fick bli mamma för det är bara då man kan känna sig som en riktig kvinna) ett par som inte har barn, en 40-årig kvinna som lever ihop med en 23-årig man, alla faller de utanför det heteronormativa kärnfamiljsidealet och är därför lite off och fel. En riktig man är nämligen en man som blir attraherad av en riktig kvinna och en riktig kvinna är en kvinna som blir attraherad av en riktig man.

Om man tar isär begreppet lite: norm- det äkta, naturliga, ursprungliga och vanliga. Normer är regler för hur vi ska vara och bete oss som inte blir synliga förens någon bryter mot dem. Här menar jag normer gällande genus, sexualitet och familjebildning. Det som faller utanför normen straffas direkt eller indirekt, genom lagar, stigmatisering, osynliggörande och maktassymetri.

Förr var homosexualitet ett brott- direkt bestraffning. Fast direkt bestraffning finns fortfarande i form av hatbrott, diskriminering i arbetslivet och så vidare.

Många feminister ser heternormativitet som ett sätt att bibehålla maktassymetri mellan könen. Hur ska man kunna ändra något som är så osynligt?

Heteronormativitet som begrepp har blivit viktigt både inom HBT-rörelsen och för feminismen. Begreppet ger bland annat verktyg (ett av flera kanske ska tilläggas, maskulinitetsforskning som menar att maskulinitet är uppbyggd lite som motsats till allt det den inte ska vara dvs. kvinna, fjolla eller bög, menar att homofobi står i relation till hypermaskulinitet ) till att förstå homofobi som ett uttryck för bestraffning av den som inte uppfyller normen för sitt kön men kan även appliceras att omfatta etnicitet, klass, ålder etcetera.

Ett annat väldigt användbart begrepp som tangerar medvetenhet om heteronormativitet är intersektionalitet, det vill säga hur allt (genus, klass, etnicitet, ålder med mera) vävs samman i bildande av identitet.

Jag tror inte att det finns någon människa som helt passar in i heteronormen och uppfyller alla heteronormativitetens krav på hur vi ska vara, men samtidigt är den något som alla måste förhålla sig till hela tiden för det går inte att stänga av. Allt en människa gör tolkar vi utifrån vem hon är. Tillexempel när jag läste Könskrig som kom för ett tag sen blev jag ganska frustrerad över att det inte var utskrivet vid varje text vem författaren var. Jag kände ett behov av veta om det var en brud eller en snubbe som skrivit texten för att veta hur jag skulle tolka den.

Människan blir lite mindre varje gång den blir ignorerat eller helt oskyldigt bortglömt.

Att tillexempel tänka en gång extra och fråga en brud ”har du en partner?" (eller något annat mindre sterilt som jag inte kommer på just nu, patienter kan man ju fråga om partner i alla fall) istället för det klassiska ”har du kille?” kan bli en början på någonting stort.