Tungt

Uppriven och stressad när jag lämnade sjukhuset. Gick på akuten på eftermiddagen där det var ganska kaotiskt. Fick ta en patient tillsammans med en av läkarna. Svårt sjuk person. Stressad läkare. Massa ordinationer. Min och andras dödsrelaterade ångest. Skriva pappersmedicinlista. Annat journalsystem. Känslan av att vara ett hinder. Tänker mer och mer på att jag ganska snart står där själv och antas veta vilka patienter som är för sjuka för att gå hem, vilka prover som bör ordineras, vilka läkemedel som måste insättas vid inskrivning och i viken dos. Utvecklat en lätt motvilja till medicin senaste veckorna eftersom

1, det förefaller mångfaldigt otäckare på med.akuten än på kir(räcker med att lära sig palpera buk och thyroidea)

2, AT-arbetet tydligen består av att skriva ut de patienter någon över en anser kunna gå hem. Gärna länge. Kvällstid. Skit i socialt liv

Stark känsla av förståelse för varför läkare blir alkoholister av lite för många avslappnande vinglas efter jobbet, även för självmordsstatistiken

Tur att det är jullov nu, befriande! Ska äta choklad och inte stiga upp 06 imorgon
promenad i glittersnön
filmmys med finbröder

December?

Jag kom just hem från Sanna. Skönt att umgås med någon som inte går i vår klass och alltså inte pratar snart-är-det-tenta-jag-ska-plugga-på-dagen-och-natten-och-helgen-och-julafton-mikroskopiera-varje-dag-repetera-alla-kapitel-innan-den-tjugonde-aldrig-sova-aldrig-äta-aldrig-umgås-för-det-har-jag-inte-tid-med-för-jag-ska-bli-läkare. Sanna är förkyld så jag kanske är smittad nu men det är i så fall värt det eftersom vi masserade varandras ömmande axlar länge vilket var underbart skönt och eftersom hon är så gullig helt enkelt.

På hemvägen i det här jävla skitvädret mötte jag en ståtlig tomte som bekymrat halvsprang under ett paraply. Stackarn. Måste vara traumatiskt allt detta regnande.