det är sent på natten men gnager så fruktansvärt

Få saker går mig så under huden. Det riktigt pirrar av undertryckt vrede, sorg och skam. Rynkan mellan mina ögonbryn blir djupare. Igen. Apropå det här. Helena Bergman skriver förövrigt sjukt bra om liknande saker.
Här kommer en del av det som jag tänkt om våldtäkt blandat med smarta saker som Josefin Grände sa när hon föreläste om våld i nära relationer och våldtäkt för oss på Kärleksakutens sommarkurs i lördags.

Jag har svårt att föreställa mig ett annat brott där offret så mycket ställs i fokus. Tycker hon om sex? Hade hon flirtat med honom tidigare på kvällen? Vad hade hon på sig för trosor? Sällan jag hört att någon som köpt ny mobil och flashat med den får skylla sig själv om den blir stulen. Inte så ofta läser jag heller tips i tidningen om hur unga killar ska undvika att bli nedslagna utanför krogen.

Vi har alltså ett brott där brottsförebyggande rådet tror att ungefär 10% polisanmäls. Minst 90 % anmäls inte.
Om jag blev våldtagen av min kille kan jag helt ärligt inte säga att jag absolut till 100% skulle anmäla direkt.
För det första hade det gjort mig till ett våldtäktsoffer. En sån där som förväntas duscha i skållhett vatten och skrubba mig med svinto. Men det får man ju inte göra för då förstör man bevisen. Bevisen som antagligen inte ens finns. Folk hade tyckt synd om mig. Kanske skulle de tänka "hur ska hon någonsin kunna njuta av sex igen?" Jag skulle känna skam. Intellektuellt skulle jag kanske förstå att det är ologiskt men bara tanken på att behöva ta de här orden om vad som hände mig i munnen och berätta för någon vän, i familjen, polis eller sjukvårdspersonal får det att krypa under huden och jag känner skam över att jag låtit det här hemska hända mig. Speciellt när jag vet att bara ungefär 7 % av de våldtäkter som anmäls leder till fällande dom.
De flesta våldtäkterna sker hemma. Kanske i ens egen säng. Av en vanlig "schysst" kille. På väg hem från krogen har man ha taggarna utåt, alla försvarsstrategier igång, vassa nyckeln beredd mellan knogarna, låtsassamtalet i mobilen om att någon (stor stark pojkvän/killkompis) snart kommer och möter en. Man har inte allt detta hemma när man sitter i soffan och tittar på en film. Man har inte det med någon man känner och tycker om.

För att det ska klassas som våldtäkt med den lag vi har idag så måste det ha förekommit våld eller hot (om det inte är hjälplöst tillstånd). Kanske inte våld som lämnar blåmärken men det kan vara att man blir nedhållen eller att ens ben pressas isär. Saker som är svåra att bevisa. Såklart.
När man blir utsatt för ett trauma reagerar kroppen med chock. Det är en naturlig(nu är naturlig ett av mina absoluta hatord men använder det här ändå) reaktion. Man kanske bara ligger där, skriker inte, slåss inte, man kopplar bort. Det här händer inte mig. Det händer med min kropp, men det händer inte med MIG. Man kanske inte gör något motstånd för man märker eller vet att det skiter han i, det leder bara till att man blir utsatt för mer våld. Det kanske går snabbare över om jag bara ligger still och stirrar in i väggen.

Därför har jag så himla svårt för de här männen (för det är mest män) när de snackar om hur himla vanligt det är med tjejer som ljuger om att de blivit våldtagna för att de till exempel varit otrogna och ångrat sig och ljuger ihop en våldtäktshistoria för att liksom dölja sina spår. Jag kan inte se hur man skulle stå ut med att bli gynundersökt och utfrågad om sitt sexliv och gå igenom en rättegång för att man ångrat ett ligg.

Och då har jag ändå den stora turen att vara en etniskt svensk medelklasstjej som kan uttrycka sig. Jag hade kanske blivit trodd. Utfrågad som bara den men kanske hade de kommit fram till att jag är en trovärdig person. Läkarstudent låter ganska seriöst det med. Bäst chans att bli trodd hade såklart varit om det var en invandrare som våldtagit mig. Men föreställ er att jag är en Tailändsk kvinna som vet att man måste leva ihop i två år för att få uppehållstillstånd. Eller att alla på min skola vet att jag legat med "många". Men ändå- var det inte så att jag säger att jag blivit våldtagen för jag är nog lite svartsjuk av mig?

Nu kommer jag lite till min stora grande poäng! Visst, jag hade gärna sett att alla våldtäktsmän blev fällda, men det fattar väl till och med jag med att man måste kunna bevisa vad som skett för att någon ska kunna fällas och straffas för det. Rättsäkerhet- absolut bra grej! Men det är så fullständigt vidrigt att vi inte har en lag som säger att ett nej är ett nej. Eller ännu hellre att allt innan ett ja inte är en "ordningsförseelse" av någon som "brutit gentlemannakoden".

Börjar mer och mer inse att rättstrygghet- det är något jag inte har.

Och nu har jag inte ens börjat prata någonting om könsroller och det stora hotet mot mänskligheten det vill säga den hegemoniska maskuliniteten. Det vill säga vad det är som gör att en person kan fortsätta ha sex med någon som man märker inte är med på det. För jag tror verkligen inte att män är slavar under sin sex"drift" eller stört dåliga på att tolka signaler. Att tycka så är verkligen mansförtryck. Jag är ialf övertygad om att "detta" som våldtar och "formulerar sig klumpigt" är mansrollen. Nytt spännande forskningsfält. Och vi måstemåstemåste verkligen börja prata om vad som är okej, schysst sex. Folk säger hela tiden att vi lever i ett översexualiserat samhälle men det finns så otroligt mycket när det kommer till sex som vi inte pratar om på ett vettigt sätt. Men det kanske kommer någon annan dag.

Sov gott vänner.

skryter

Idag tejpade jag och Aina upp massa F! material överallt i hela världen (mest på nus och nere på stan). Kändes mycket bra och tillfredsställande. Verkar annars väldigt välbehövligt för träffade en bekant när jag var och handlade kvarg med vaniljsmak(tror förövrigt på en renässans för min största kärlek-kvarg) på ica som inte ens visste att F! ställde upp i valet...Så glöm inte att rösta 7 juni eller passa på att förhandsrösta redan nu så att det inte glöms bort!

(I Ume finns ialf valsedlar. Annars ska man bara skriva "feministiskt initiativ" på lappen så blir det att man väljer det första namnet på valsedeln dvs Gudrun. Så man ska alltså inte skriva Gudrun utan bara feministiskt initiativ.)

Lite senare:
DN skriver att F! är det hbt-vänligaste partiet enligt RFSL(bra!) och att SD får bottenplatsen och någon kommenterar att "Vänta nu, vad var det som var positivt i undersökningen? Att vara väldigt HBT-vänlig, eller att inte vara det? Jag skulle då inte se det som en merit för en politiker att han/hon vurmade för homo-bi-transsexuella, sådant vurmande har vi nog av".
Måste sluta läsa kommentarer som folk skriver på tidningarnas nätupplagor(aftonbladet är värst)-blir ju bara människofientlig och bitter. Båda dåliga saker för en blivande läkare att vara har jag hört.

Nu ska jag läsa lite i Juloratoriet och gråta tyst i kudden.

Dags för mina heta pjucks snart?

Förövrigt: Unnu Drougge skriver bra om F! och Piratpartiet och hur F! ignoreras av gammelmedia.

Gört!

Godnatt. Imorgon: plugga(?), skänka kläder till röda korset, bränna fläsk, dricka kaffe, måla. Okej plugga lite.

ibland blir man glad

Jag o Aina var på KA-utryckning idag. Håller på att sammanställa utvärderingarna. Vältrar mig i självgodhet en liten stund nu.

Slut på att maskera orättvisa med rättviseargumentet?

Jag är så himla lättad över att de där veterinärstudenterna fick rätt mot SLU. Det kan aldrig vara rättvisa att ha en trettioåttondelschans jämfört med någon annan med samma meriter bara för att man tillhör ett visst kön.
Klart att det vore önskvärt med lika könsfördelning på alla utbildningar- det blir roligare att plugga då tycker ialf jag-men man kan ju inte diskriminera folk för det.

Nu kanske det blir slut på könskvotering på läkarutbildningen och AT-tjänster också *hoppas*.
Lite läskigt när folk förespråkar viktad lottning med argumentet att läkaryrket kommer att tappa både lön och status om andelen kvinnor i yrket ökar (förövrigt är läkaryrket fortfarande mansdominerat. Att det läser lite mer tjejer än killar på programmet kommer inte att ändra det på ett tag).
När diskussioner om kvotering i andra delar av samhället (typ bolagsstyrelser) kommer på tal så är det ju alltid någon som tycker att kvinnor visst har samma chans som män och bara borde tuffa till sig (av det faktum att kvinnor är överrepresenterade dras slutsatsen att det inte finns lämpade kvinnor-jävla bull, 60% av de som läser på universitet i Sverige är kvinnor, det är inte lämpligheten som är problemet) . Nu har tjejerna bevisligen bättre betyg men straffas. Intressant. Känns som att man missar ett par tre tjugo rättvisepoänger där.

grejer

Det var så fint på Agenda innan. En söt kille på kanske 16 år sa "han eller hon. eller menar hen". Åh, cute overload!

Förövrigt: Hittat en tidskift som heter "Ful" som verkar vara bra. De har ett manifest :)+ webradio också (nerdlife deluxe är med i senaste, brukar läsa hans braiga blogg ibland. Och han har visst blivit ihop med min andra favvobloggare Elin, väldigt gulligt), grymt!

ludde

"Fegt och fel, JämO"

"Att kvinnor tvingas ha bikiniöverdel när de badar på badhus är ett konkret exempel på en situation där kvinnor fortfarande har en rättighet mindre än män och där kvinnan betraktas som ett sexobjekt i en ickesexuell situation."

"Kvinnors bröst är sexuella symboler, så är det bara.
Ja tyvärr är kvinnans kropp sexualiserad och behandlas som ett sexobjekt i dagens svenska samhälle. Att detta är ett jämställdhetsproblem är både vi och JämO ense om.
Vi är inte ute efter att avsexualisera kvinnan eller mannens kropp i sexuella situationer, men däremot i osexuella sådana. Till exempel på ett badhus. Det finns många som tycker att även en mans bröst kan vara väldigt upphetsande. Trots detta behandlas inte mannens kropp som ett sexobjekt på ett badhus, eftersom denna situation inte är sexuell. Däremot behandlas kvinnans kropp som ett sexobjekt i samma situation, vilket leder till att hon måste täcka sina bröst. Detta anser vi är diskriminering.
Nu ses kvinnobröst enbart otäckta i sexuella sammanhang, på porrtidningar osv. Därför är de mystifierade och sexuellt laddade. Ifall de även synts i icke sexuella sammanhang som på ett badhus hade en avmystificering skett. Precis som mäns bröst hade de inte blivit sexuellt laddade på badhuset, men däremot fortsatt vara det i sexuella situationer.
Att det förhåller sig så har många har även skrivit till oss och berättat om utifrån sina minnen från 70- och 80-talet. Då var det nämligen möjligt för kvinnor att utöva sin rättighet att gå barbröstade i långt fler situationer än idag och detta betraktades inte som något konstigt."

Såklart handlar det inte bara om rättigheten att slippa dagsböter för att man visar tuttarna som den där komikern gjorde förra året utan om hur vi ser på kvinnor och män.

Det handlar heller inte om att män inte bryr sig lika mycket som kvinnor om hur de ser ut, det gör de säkert. Men mannens person och hur samhället betraktar honom är inte lika hårt knuten till det yttre som kvinnans person är.

Som jag citerade först - kvinnan betraktas som ett sexobjekt i en ickesexuell situation. Att kroppen är något som man måste gå och skydda och passa på hela tiden för att tittar man bort en sekund har den sänt iväg en signal (den blev oanständig) och då får man allt skylla sig själv för eventuella konsekvenser. Korta kjolen-resonemanget. Rättigheten att bara få vara mitt själv i kroppen utan att kroppen alltid måste vara det som definierar mig.
Hade det varit lite mer så kanske vi hade sluppit att bli utsatta för kampanjer som "flicka" eller vad den hette och allt bajssnack om att stärka tjejers självkänsla. Låt mig slippa höra att det är tjejerna som måste bli starka och "ta för sig" en gång till. Sluta göra tjejerna till problemet. Om någon annan skulle kunna ta och backa ett litet steg skulle samma någon annan inte känna sig lika trängd när feminism förs på tal. För mycket begärt? Trött.

Bästa (ok, ej ord for ord men andemeningen typ ni fattar) var annars:

Ludde: jo, men mäns bröst är ialf inte lika känsliga som kvinnors.
Aina: alla kvinnor gillar inte att bli tagna på brösten.
Ludde: det är för att de är så känsliga (...!!!)
Jag: Eh, nä. Och män kan också ha känsliga bröst.
Ludde: Nähä
Jag: Jo, det har jag varit med om. Att de inte gillar att man tar o så..
Henke: Ylva! Du måste vara försiktig, inte klämma för hårt!

God natt! Våta drömmar!

Nu har jag avslutat en trevlig kväll med vänner och tredubbelsats hemgjord dajmglass med att bli medlem i Feministiskt initiativ. Känner mig lite bubblig och förlöst.

jag blir upprörd

Men så himla pseudo. En italiensk "forskare" har kommit fram till att hårigare kvinnor får bättre vaginala orgasmer. Alltså allvarligt.

Är det inte jävligt 90tal att hålla på att snacka om 39 olika punkter man ska hålla på att trycka på? Känns som att allt det där snacket bara finns för att det är finare att få vaginal orgasm än klitorisorgasm och att man därför måste hitta på massa bajs om "ställningarna som garanterat får henne att komma" istället för att till exempel ge (det handfasta) tipset att använda en hand på ganska så lättåtkomliga ställen!
Efter att jag läste nånstans att killar och tjejer kommer lika fort när de onanerar är jag ganska så less på att läsa om orgasmtips för att alla vet ju tjejer har mycket svårare för att komma än killar. Upprätthåller myten om den mystiska kvinnokroppen och alla tjejer tror att det är något fel på dem och killarna vet att det är ju så det är, svårt, för det har de läst. Jävla bull. Och lack jag blir på att det fortfarande bara är pentration som räknas som riktigt sex och allt annat det kallar man för "förspel". Fjanteri är vad det är. Kräks.

(Det roliga är det här tydligen är lite känsligt. Förra gången jag sa något slutade det med att Eric stod i dörröppningen till ett grupprum på skolan, pekade på mig och ropade "jag stimulerar visst klitoris!!!!!" innan han stormade ut därifrån :))

Saker som gnager, skär och får mig att vilja lipa.

Senaste dagarna har det stått mycket överallt om påstådda norska kvinnor som åkt till Sverige och aborterat foster för att de varit flickor. Socialminister Hägglund nappar såklart fort som bara den och vill hitta en lösning. Det är ungefär lika roligt som när kulturministern vill bestämma vad som är konst. Det vill säga inte så roligt alls faktiskt.
Väldigt enkelspårig debatt och jag blir ganska illa till mods eftersom jag upplever det som att påhoppen på den svenska aborträtten trappas upp igen. Egentligen inte bara på den svenska. Man behöver inte ens gå till extremer som Nicaragua där aborter är totalförbjudna sedan 2006 utan det räcker att titta ut över Europa. RFSU har en bra länk till en hearing där kvinnor berättar om svårigheter att få abort i Eu-länder.

Tänker lite på hur kvinnor förväntas må piss av aborter. Inte bara före, under och en tid framåt utan för all framtid ever and ever. Helst ska man känna sig lite tom. (Lite som vad folk tänker om väldtäkt, fast där kanske bilden börjar bli lite mer nyanserad tack vara kvinnor som Anna Svensson(hon har såklart en bra blogg också!) och Hanna Fridén som båda skrivit om att de blivit våldtagna-hur jävligt det var- och hur jävligt det blev efteråt när de skulle förhålla sig till bilden av den våldtagna kvinnan som aldrigaldrigaldrig kan bli lycklig eller njuta av sex igen.) Försökte hitta några vetenskapliga artiklar på ämnet om hur kvinnor mår efter abort på pubmed men det gick dåligt. Är det en för allmängiltig uppfattning att ingen ens brytt sig om att forska på?
För något år sedan åkte "Ja till livet" omkring med långtradare med bilder på döda foster osv. Aborträtten är inte så grundmurad som jag hoppats och trott. Det ger mig en väldigt fadd smak i munnen.

Torbjörn Tännsjö skriver på Newsmill ialf ungefär som jag tycker. Att nummer ett och nummer två och nummer tre alltid måste vara att kvinnan har rätt till abort inom viss reglerad tid utan att behöva uppge varför. Även ifall magkänslan ibland kan tala emot.

Som rfsus Åsa Regnér säger är det inte aborträtten som borde diskuteras utan varför kvinnors värde är lägre än mäns.

Identifikation

Skaffade mig en rugguggla från Skatbo. Gillar att mina djur är stört skeva men fina ändå (lite som jag?), börjar så smått likna ett zoo i mitt rum. Den snygga expediten var snäll och tittade om min uggla hade två ögon. Hon hade tagit hem en uggla och då hade den bara haft ett..



Två ögon har min uggla. Och massor av dun.


Ett mindre secondhandrace i lördags. Köpte mina första täckbyxor (tredje Umeåvintern gillt!). De är lila och kostade 10 kronor, yey. Sen hittade Aina en fin väggklocka till mig men när jag hemma satte batterier i den så ville den inte gå. Då blev jag arg och demolerade dess urverk för all framtid.





Men som vanligt är det inte mina djur som är skevast utan det är människorna i världen.
Jag kan för mitt liv inte förstå vad vi lever i för värld där Hanna Fridén kan få så mycket skit kastad på sig för att hon säger att tjejer själva ska få bestämma när och hur de vill att folk ska få ta på deras kroppar. Hur kan det vara henne man blir arg på? Det är ju liksom inte en jätterevolutionerande tanke. Eller så är det just precis vad det är. Snyft. Varför måste man alltid attackera tjejer som inte är precis "lagom" allt helatiden?

Borde man inte bli arg på att det finns en mansroll som säger att det är okej att vara svinig på krogen? "det är egentligen en schysst kille"" det är så killar blir när de blir packade"? Precis som att de skulle vara djur som inte kan kontrollera sig? Sen avskyr jag folk som skyller saker de gör på alkohol. Om jag var kille skulle jag tycka att det var otroligt provocerande och nedvärderande att inte antas ha någon självkontroll.

hej där alla vi

Rut från kärleksakuten ringde mig förra veckan och undrade om jag tillsammans med henne och Hedvig ville vara med och hålla i KA-mötet på tisdag som ska handla om heteronormativiet- ett ord som inte ens finns i mitt wordprogram. Men det var klart att jag ville vara med. Jag har känt och tänkt ganska mycket om det här fast inte riktigt fått till de retoriska greppen känns det som. Behöver strukturera upp lite för mig själv för jag ska hålla någon slags inledning och förklara begrepp och sånt där.
Ungefär såhär har jag fattat det:

När man pratar om heteronormativitet menar man hur samhället och vi i våra möten med andra människor ser heterosexualitet som någon slags grundtes i samhället, alla är heterosexuella tills ”motsatsen är bevisad”. Heteronormativitet manifesterar sig i politik, kultur och samhälle.

Men det är inte bara homo- och bisexuella som faller utanför den heterosexuella normen.
För det handlar inte bara om att man är heterosexuell utan även hur man uttrycker sin sexualitet, det finns vissa sätt att vara hetero på som är lite bättre än andra. Förövrigt ett finfint exempel i expressens kvällsbilaga idag. Skelande töntbonden om kvinnorna han träffat -”de har gjort mig till man”.

Man ska vara ihop eller gift med någon av motsatt kön, man ska vara i ungefär samma ålder med det är helt okej om han är något eller några år äldre(kvinnor mognar snabbare och tänder på makt, män har problem att binda sig tidigt, de måste leka av sig först), man ska bo ihop, man gör lite olika saker hemma (man och kvinna kompletterar varandra så bra, och så har det faktiskt alltid varit ända sen stenåldern!), man åker och storhandlar, man ska ha ungefär 2-3 barn, hon tar ut mer föräldraledighet än honom (egeeeeentligen hade de velat dela lika men nu har han ju ett väldigt ansvarsfullt jobb och tjänar ju faktiskt mer än vad hon gör så det hade varit korkat rent ekonomiskt och de är ju inte korkade) med mera med mera fyll i själva.

En ensamstående mamma, en äldre kvinna utan barn (att hon säger att hon inte vill ha barn är såklart bara en efterkonstruktion, egentligen är hon bara bitter för att hon inte fick bli mamma för det är bara då man kan känna sig som en riktig kvinna) ett par som inte har barn, en 40-årig kvinna som lever ihop med en 23-årig man, alla faller de utanför det heteronormativa kärnfamiljsidealet och är därför lite off och fel. En riktig man är nämligen en man som blir attraherad av en riktig kvinna och en riktig kvinna är en kvinna som blir attraherad av en riktig man.

Om man tar isär begreppet lite: norm- det äkta, naturliga, ursprungliga och vanliga. Normer är regler för hur vi ska vara och bete oss som inte blir synliga förens någon bryter mot dem. Här menar jag normer gällande genus, sexualitet och familjebildning. Det som faller utanför normen straffas direkt eller indirekt, genom lagar, stigmatisering, osynliggörande och maktassymetri.

Förr var homosexualitet ett brott- direkt bestraffning. Fast direkt bestraffning finns fortfarande i form av hatbrott, diskriminering i arbetslivet och så vidare.

Många feminister ser heternormativitet som ett sätt att bibehålla maktassymetri mellan könen. Hur ska man kunna ändra något som är så osynligt?

Heteronormativitet som begrepp har blivit viktigt både inom HBT-rörelsen och för feminismen. Begreppet ger bland annat verktyg (ett av flera kanske ska tilläggas, maskulinitetsforskning som menar att maskulinitet är uppbyggd lite som motsats till allt det den inte ska vara dvs. kvinna, fjolla eller bög, menar att homofobi står i relation till hypermaskulinitet ) till att förstå homofobi som ett uttryck för bestraffning av den som inte uppfyller normen för sitt kön men kan även appliceras att omfatta etnicitet, klass, ålder etcetera.

Ett annat väldigt användbart begrepp som tangerar medvetenhet om heteronormativitet är intersektionalitet, det vill säga hur allt (genus, klass, etnicitet, ålder med mera) vävs samman i bildande av identitet.

Jag tror inte att det finns någon människa som helt passar in i heteronormen och uppfyller alla heteronormativitetens krav på hur vi ska vara, men samtidigt är den något som alla måste förhålla sig till hela tiden för det går inte att stänga av. Allt en människa gör tolkar vi utifrån vem hon är. Tillexempel när jag läste Könskrig som kom för ett tag sen blev jag ganska frustrerad över att det inte var utskrivet vid varje text vem författaren var. Jag kände ett behov av veta om det var en brud eller en snubbe som skrivit texten för att veta hur jag skulle tolka den.

Människan blir lite mindre varje gång den blir ignorerat eller helt oskyldigt bortglömt.

Att tillexempel tänka en gång extra och fråga en brud ”har du en partner?" (eller något annat mindre sterilt som jag inte kommer på just nu, patienter kan man ju fråga om partner i alla fall) istället för det klassiska ”har du kille?” kan bli en början på någonting stort.