grejer

Det var så fint på Agenda innan. En söt kille på kanske 16 år sa "han eller hon. eller menar hen". Åh, cute overload!

Förövrigt: Hittat en tidskift som heter "Ful" som verkar vara bra. De har ett manifest :)+ webradio också (nerdlife deluxe är med i senaste, brukar läsa hans braiga blogg ibland. Och han har visst blivit ihop med min andra favvobloggare Elin, väldigt gulligt), grymt!

När Håkan slog igenom som solo var jag 13 och han 26. Jag tyckte att han var het men ganska gammal. Jag gillade "Känn ingen sorg" men sen blev det inte så mycket mer. Det var inte det att jag inte tyckte att Håkan var bra, men (förlåt Håkan) såvärst hipp var han ju inte att lyssna på . The Smiths var lite svårare och häftigare.
Nu är jag 21 och mes och tycker att det är ok att lyssna på Håkan igen. Tur är väl det.

Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

Måste vara den bästa låten. Gitarrplock, längtan, ord som "gryning" och självförakt, vilken grej.

härskarteknik eller ouppmärksamhet eller spelar det egentligen någon roll vilket.

ett helt vanligt ögonblick i mitt liv:

casehandledaren frågar oss angående caset vi haft om aortastenos vad man kan få fram av ett hjärt-eko.

jag säger något i stil med: ja, dels bekräftar det vår teori om vänsterkammarhypertrofi, dels så kan vi bestämma graden av hypertrofi.

killen som sitter precis 10 cm bredvid mig tittar upp från sina papper: man kan ju bestämma graden av hypertrofi i kammare och förmak.

jag: hoppas du får svamp i hjärnan men det har du säkert redan!!!

nej så sa jag förtås inte, men fan vad jag hatar sånt här!

låter man det passera och inte säger något är man ett mesigt tjej som borde lära sig "säga ifrån". säger man något blir man en gnällig brud som hetsar upp sig över småsaker. när han sagt förlåt och allt. så förutom att det är jävligt trist att bli utsatt blir man tvingad till att ta på sig en roll man inte alls tänkt sig göra och inte alls vill ha.

(kan tilläggas att det här är en snubben jag i förra veckan hade ett samtal med om vikten att känna efter i en grupp om det är någon som vill prata innan man själv gör det om man redan kört sin grej en stund.
efter våra casemöten känner jag mig som en urblåst ballong för att det är så väldigt energislukande att hela tiden försöka att själv få ordet, eller säga till när någon avbryter någon för tredje gången eller lyssna på vad någon tvärs över rummet säger med låg röst samtidigt som kille ett och två gastar till varandra, eller bara orka med den lätt sura, irriterande stämning som skapas. detta är stört, vi är vuxna, vi går en universitetsutbildning, inte på högstadiet.
det som är så svårt med sånt här är att detta är killar jag i andra sammanhang om inte tycker om, så ialf inte har så stora problem med. de kan vara snälla och hjälpsamma och allt det där. därför blir det så extra svårt att säga ifrån-de kan ju bli ledsna och arga de med-och man känner så lätt att man överreagerar när en väl riktad pungspark egentligen borde vara det naturliga sättet att reagera på).

jävla bajsrövsgrabbar jag tycker inte om er och ert sätt, sluta vara så bajsiga!

idag vill jag ha..

yvan rodic. och en halvliter ägglikörglass. sen ska jag bjuda yvan så ska han få prata engelska med fransk brytning med massor av glass i munnen och sen ska vi borsta varandras hår och fnissa.

men allra först ska jag träffa en tjej jag aldrig träffat förut som ska bo i rummet bredvid mitt som står tomt sedan lotchen flyttade till grannhuset.

Ume

Ikväll har jag två snygga karlar här, ganska lyx.