fick Tove Janssons "Sommarboken" hem i brevlådan idag. Hon skriver så fint!! Nu ska jag sola och bada med Sanna.

Sex

Idag redovisade vi "Sex i Umeå" på psykiatrin! Närvarade gjorde jag, Ylva, vår klasskompis Anna Karin, Lars samt en kollega till honom. Vi var sanningen att säga mycket bra. Efter redovisningen förtidsröstade jag och Ylva på Feministiskt initiativ. Gör det du med vet jag! Utanför Ålidhemsbiblioteket där röstningen ägde rum hittade vi böcker för fem kronor styck.

Inhandlade:
rejäl bok om picasso
rejäl bok om munch
rejäl bok om monet
"Bildhuggarens Dotter" av Tove Jansson
en bok om Kalevala
samt "Första gången" av Katarina Torfason.

Praktiserade sedan förtidssommarlov genom skönlitteratur + glass på filt utomhus. Jag läste "Första Gången". Här har vi den och mina lår:



Är glad att jag köpte den så ingen stackars vilsen tolvåring kunde komma över den. Citat:

"Han trycker sig hårt in i mig
tills det gör ont. Något ger efter.
Jag känner mig full i skötet.

- Nu är jag inne i dig, säger han hest, ända till roten.

Det snurrar i huvudet. Det snurrar i kroppen.
Lampan snurrar. Hela stugan snurrar.
Grantopparna utanför fönstret hoppar
som om de dansade.

Jag är kär. Det är så här att vara kär.
Så lycklig jag är. Jag tillhör honom nu.
Vi har gjort det.

Jag känner mig full av sorg och glädje.
Vi leks och smeks, kysser och bits,

ända tills en hemsk tanke når mej.

- Roffe, blir jag med barn nu? viskar jag
- Nej, det har inte kommit något, mumlar han.

Kommit? tänker jag förvirrad.
Vad är det som ska komma.
Jag förstår ingenting."

Tidigare i storyn blir tjejen slagen i ansiktet av sin mamma som straff för att hon kysst en kille med tungan. Den här boken kom ut 1985. Jag är djupt chockerad. Förstår inte vad författarinnan önskar förmedla. Är det med trött ironi hon låter huvudpersonen konstatera att det minsann "är så det känns att vara kär" när en kille just trängt in i henne så det känns som något gett efter? Är hon ironisk även när hon lyckligt låter henne tänka att nu, nu tillhör hon honom? Tror hon i så fall kidsen förstår att "Nä, det här är ett exempel på hur det inte ska vara"? Eller är det här något författaren verkligen tycker bör förmedlas till de som läser boken? Handlingen fortsätter sedan med lite mer problemet-mödomshinnan-det-är-aldrig-skönt-för-en-tjej-första-gångerna-propaganda, räcker ju inte riktigt med snacket att det gör ont och ger efter och så.

"Förfärade upptäcker vi blodet på samma gång.
En stor röd fläck mitt på det vita lakanet.

- Har du sett? viskar jag.

Hastigt drar Roffe täcket över fläcken.

- Det är inget farligt, säger han.
Det är som det skall vara."

Resten av boken har tjejen ångest över vad hon gjort plus att hon tror att killen inte vill ha henne längre eftersom hon fick lite panik där efter att hon inte visste vad han kunde tänkas mena med att det inte kommit något. Hon är till exempel ledsen i en skog.

"Finns det inget sätt att göra det ogjort?
Jag ser mig omkring, som för att söka hjälp.
Under granarna växer vita skogsstjärnor.
Vad de ser vackra och rena ut, tänker jag.
Står så raka i den djupa mossan"

Allvarligt!!!! Gråt gråt gråt gråt. Tänker att det ska komma en pk knorr på slutet, typ att hon träffar en annan kille än den här killen - han är trots allt något år äldre moppekille med skinnjacka (vet man ju hur sådana är!) - och att hon ska inse att hon lurat sig själv och att det är ju egentligen är så fint och fantastiskt det här med sex och sånt bara man är med rätt person. Men nej. Budskapet är nog helt enkelt bara att sex är något skamligt och befläckande som man bör akta sig för. Kul.

Energi

Kvikkjokk var fantastiskt men Nu Er Jak I Sävast. Varit vårig på stan med mamma. Lånade hennes HETA portfölj från -92, förklarar varför jag bör ha den med till London (eller äga den) men min mor förstår dessvärre hur snygg den är.

Jag inhandlade några böcker på återvinningen, bl.a. Egalias döttrar, läste om den när jag projektsurfade, verkar kul och bra. Ska läsa den och om den är fin sedan låna ut den till de av våra klasskamater som av någon outgrundlig anledning säger att de inte är feminister.

Hittade en ful liten spegel med en plastram i "gammeldags slitet silver" som jag målat orangeröd. Bra här i huset att allt finns som man behöver, krävs inga besök på Clas Ohlson eller Färgtema. Vill ha ett eget snickeri (vill ha en bandsåg!).

Provade chinos. Alltid fula. De är för snäva över låren, måste ta mycket större storlek än jag gör i vanliga fall, blir då alldeles för stora i midjan. Bara fina på pinniga skyltdockorna utan muskler. Sy byxor för normala ben. Jag ska banne mig inte behöva ha anledning att tro att mina är för tjocka.